Från reklambranschen och egna hälsoprojekt till relationsromaner och poddar. Malin Lundskog tar skrivandet på allvar och bygger sitt varumärke med glädje och nyfikenhet. Här delar hon med sig av resan bakom sina romaner, skrivglädje och modet att inte ge upp. Nu är hon aktuell med sin tredje roman, Min sämsta väninna, som kommer ut våren 2026.
Stort grattis till bokkontraktet! Hur känns det just nu, vad är du mest stolt över i det här skedet?
Att jag inte gav upp! Jag gav verkligen den här berättelsen en chans och stod kvar även när det kändes tufft. Jag har fått refuser på andra manus som jag brunnit minst lika mycket för och just därför betyder det extra mycket att stå här nu – med ett riktigt fint förlagsavtal i handen. Det jag är mest stolt över är att jag bestämde mig för att göra mitt allra bästa, och sedan lite till, tillsammans med bland andra Anna-Lena och Alexandra hos er på BYWRTRS. Att ge upp hade varit betydligt enklare, men då hade jag heller aldrig fått uppleva den där fantastiska känslan när ett förlag hör av sig och säger att det jag skrivit är riktigt bra.
Dina böcker rör sig i relationsromanens och feelgoodens värld, men med allvarliga undertoner. Vad lockar dig i den genren?
Relationsdelen kommer nog från mitt intresse för människor och hur vi beter oss. Jag har jobbat flera år inom hälsobranschen, både med fysisk och mental hälsa, och där har jag verkligen sett hur vi människor kan slingra oss, rättfärdiga saker och till och med tro på våra egna små lögner för att slippa ta tag i det som skaver. Och bara av att leva – som människa bland människor – märker man ju hur komplexa vi och våra relationer faktiskt är.
Och feelgood? Ja, vem vill inte ha ett lyckligt slut? Jag älskar möjligheten att möta det svåra på ett lättare, ibland humoristiskt sätt, utan att för den skull förminska allvaret. Det är en av de stora styrkorna i feelgoodgenren, tycker jag.
Vilka lärdomar har du dragit av ditt skrivande hittills – något du önskar att du vetat från början?
Oj oj oj… Jag tänkte faktiskt på detta bara igår, när min debutroman fyllde fyra år. Det är helt otroligt hur mycket jag har lärt mig sedan dess.
Men om jag ska vara ärlig vet jag inte om det finns något jag hade kunnat ta till mig innan jag faktiskt gjorde resan. Jag hade nog inte lyssnat ändå ;-)
Men kanske just det där med modet: att våga skriva även när det tar emot. Att skriva mig igenom de tröga stunderna och lita på processen. Det är ju så mycket lättare att redigera en text som faktiskt finns, än en som bara ligger i huvudet.
Och så att ta skrivandet på allvar – men inte för allvarligt, om du förstår hur jag menar. Skriva och läsa, prata skrivande, skriva lite till, läsa ännu mer, prata texter, och hitta andra skrivande människor att pust-, gråt- och gapskratta tillsammans med.
Du upplevs som en riktig ”doer”. Du poddar, nätverkar, skriver, går utbildningar och syns i flera sammanhang. Vad driver dig?
Jag gillar människor, helt enkelt. Och jag drivs av nyfikenhet. Jag vill lära mig mer och författarskapet är verkligen ett praktexempel på ett område där det inte finns någon ände – man kan utvecklas hur mycket som helst.
Och visst finns det en tanke om nätverkande och att det är smart att höras i poddar och synas i olika sammanhang. Men det är inget jag planerar särskilt strategiskt, det brukar liksom gå upp för mig först efteråt. I grunden drivs jag av glädje och ren nyfikenhet.
Du gick på Bokademin med Eva Persson och var en av de allra första medlemmarna i BYWRTRS Community. Hur påverkade det dig och ditt skrivande?
Eva Persson gav mig ett helt nytt tänk kring boklansering. Det var jättekul och lärorikt att få se branschen ur ett lanseringsperspektiv och upptäcka nya, kreativa sätt att få ut sin bok.
Att vara medlem i BYWRTRS Community har framförallt hjälpt mig att få ordning på mina svamliga manus och förstå vikten av att strama till och hålla mig till temat. Jag är ganska fladdrig som person och har egentligen lite skräck för struktur, så kombinationen av att få sväva ut i ett råmanus och sedan ha någon som på ett väldigt bra sätt får mig att se vad jag egentligen vill säga – det är en oslagbar kombination, skulle jag säga.
Du bor i Bohuslän och verkar trivas med närheten till naturen. En fågel viskade i mitt öra att du ibland sover i hängmatta ute, berätta mer!
Ha ha, ja, jag älskar naturen! Särskilt här i Bohuslän, med hav, vindar och karga klippor. Jag sover i hängmatta minst en gång i månaden sedan 1,5 år tillbaka. Det är ett litet mikroäventyr som ger god sömn (och wow, för att vaggas som man gör i en hängmatta), fina samtal – oftast med en vän. Det blir en liten utmaning: att visa sig själv att man fixar det. Anpassa utrustning efter väder, tända eld, vakna med rosor på kinden, koka frukostgröt ute.
På många sätt påminner det om skrivandet: man tar sig igenom omak – hänga upp utrustning, kånka med mat, vin och varma kläder – men njuter ändå av resan. Det är inte bara resultatet som räknas, utan hela upplevelsen när nyfikenheten och närvaron möts.
Jag är ju från Göteborg och har alltid haft nära till havet och seglat mycket som barn, men när vi flyttade hit 2020 kände jag verkligen att jag hittade hem – tillsammans med min man och naturen runt omkring.
Vad ser du mest fram emot nu, både som författare och människa?
Utgivningen av min tredje roman, Min sämsta väninna. Lätt det jag ser mest fram emot just nu, både som författare och som människa.
Finns det något du vill skicka med till andra som drömmer om att skriva, men kanske inte riktigt vågar?
Skriv! Strunta i kvaliteten på det du skriver i början – det går alltid att redigera senare. Men skriv. Ta skrivandet på allvar, och vänta inte på “rätt” förutsättningar, inspiration eller massor av sammanhängande tid. Bara skriv.
Malin Lundskog
Malin Lundskog är i grunden medie- och kommunikationsvetare som tar skrivandet på allvar – med glädje. Hon driver poddar, nätverkar, skriver och går utbildningar. Hennes tredje roman kommer ut på bokförlaget Gyldendal Astra våren 2026.