99 NEJ TACK, och sen ett nej tack

Författaren Ola Nilsson har skrivit den autofiktiva, underhållande självhjälpsboken “99 NEJ TACK : och sen ett nej tack”. I boken tar han oss genom sin egen djungel av nej tack, från uppväxten på Söderslätt i Skåne, via en och annan Eggs Benedict på Riche vid Stureplan, fram till insikten att vi kanske egentligen inte behöver ett ja. Då hade vi kanske suttit kvar på det första jobbet vi fick.

Hej Ola! Tror du att vissa av oss har en personlighetstyp där vi egentligen inte behöver gå i mål. Att starten av en idé eller ett projekt är vårt bränsle?

Är man kreativ är själva idén ett oerhört starkt bränsle, att känna hur man går igång av att få ett uppslag är ljuvligt. Så, ja, på många sätt behövs inte mer än detta drivmedel. Och sen själva bubblan när man skapar och utvecklar är på samma sätt tydligt nitroglycerin. För min egen del är att slutföra, genomföra en idé också en sån energi-givande sak, att vara halvfärdig är brutalt otillfredsställande. Men om man ser välsignelsen eller “ja tacket” från utomstående som att gå i mål – skulle jag absolut säga att det inte behövs för vissa personlighetstyper, som min egen exempelvis.

I boken får vi följa flera av dina erfarenheter från den läskpimplande barndomen där du ägnade dig åt stenplockande, flyghavre och gödsel. Berätta?

Jag drack oerhört mycket läsk som liten. Inte sällan tre stycken 33-centilitersflaskor på en eftermiddag, Loranga, Trocadero och Cuba Cola från en sån där gul plastback med plats för 25. Så på ett sätt hade jag det oerhört bra, ja, jag var på gränsen till bortskämd. Samtidigt fick jag lära mig att jobba, och göra saker manuellt. Flyghavre var ett ogräs som man som lantbrukarfamilj skulle ta bort från sina åkrar. Det gick inte att göra vettigt på nåt industriellt sätt, så man fick en röd plastpåse hängd på sin axel och sen gick man fram och tillbaka över fälten samtidigt som man spanade efter dessa små strån som stack upp lite högre än övriga säden, där de dök upp stannade man och plockade och la ner i sin påse. Man kunde göra detta i dagar. Gå fram och tillbaka över fälten. Om det var nåt man lärde sig så var det att det går att göra saker manuellt. Om det så är flera mil att gå, hundratals strån att plocka – så tar det lite tid, men det går. Vad gäller gödsel så var det ett område där jag lärde mig att göra just saker i mer industriell skala med hjälp av maskiner. Som 15-åring körde jag med en lastare och fyllde på en stor vagn, en gödselspridare, sen körde jag ut med den med hjälp av en traktor och startade. Spridaren kastade ut gödseln 20 meter bakåt och åt sidorna, samtidigt som jag körde över stora arealer. Lite annat än att köpa en säck på Plantagen-butiken och hälla i blomlådan.

Lärdom? Det gäller att kunna och våga ta i, göra saker stort, och att, ja, ösa på.

Du skriver inte om misslyckanden säger du, utan om "nej tack", vilket du menar är två separata företeelser. Utveckla?

Det finns massor av exempel på hur briljanta idéer slagit ner, som Apples tidiga försök till finansiering eller idén om att lägga till ljud istället för bara stumfilm – som båda sköts ned totalt till en början. Att de fick nej tack är inget misslyckande. Förvisso kan man känna sig misslyckad en sekund men det gäller att förstå att man står utanför det där. Ska jag försöka mig på att exemplifiera ett riktigt misslyckande skulle det vara när något man tror på inte fungerar. Säg att du skapat en apparat som ska tända sommargrillen på ett smidigt sätt men sen visar sig bränna ner hela stan, det är ett misslyckande. 

Citat ur boken: “Magiskt lillgammal stod jag där på stranden med mittbena i vinden, balanserade på betongmuren och SWOT-ade loss.” Vart var du i livet?

Som liten, från mellanstadieåldern hade jag en vana. Att ställa mig på stranden, se ut över havet och tänka igenom mitt liv via olika punkter. Musiken, sporten, kärleken, skolan, resandet. Jag gick igenom möjligheter, risker och åtgärder på lång och kort sikt. När jag tänker tillbaka på det både skäms jag och känner mig stolt samtidigt.

Förlagsbranschen är inte direkt känd för att strössla några ja tack? Kastar du dig medvetet till lejonen nu tro? :)

Jag rullar fortsatt in i varenda lejonkula jag kan hitta. Med rätt attityd och med några smarta grepp inom grekisk-romersk stil ska jag kunna brotta mig vidare i livet och karriären, vad de än säger. Det är jag övertygad om.

Ola Nilsson

Ola Nilsson har en bakgrund som journalist, AI-entreprenör, marknadschef, artist, krönikör, tv-värd, musiker och föreläsare. Han debuterade med boken "Sen åt vi grillad fisk och hånglade (där det händer)" och har som medlem i BYWRTRS Community färdigställt manuset till 99 nej tack och sen ett nej tack, en humoristisk självhjälpsbok för entreprenörer, kreativa personer och... ja, människor.

Utforska BYWRTRS Community >>